.

Ack så fel man kan ha, eller snarare hur blind man kan vara.
När vi var och hälsade på Svea den svarta för en och en halv vecka sen var jag insnöad på att vi skulle ha en den svarta söta lilla tiken trots att hon stack ut, trots att hon var så lugn, trots att hon inte busade med sina kullsyskon.
Idag var vi dit igen för jag har inte kunnat släppa hur hon var till sättet. I alla böcker, tidningar och hemsidor stod de att man inte ska välja den som sticker ut från resten av kullen pågrund av att den sitter för sig själv.
Hur var hon då idag?
Jo, hon viftade varken på svansen eller lekte med syskonen. Hon kom inte fram till oss som dom andra valparna gjorde när vi kom in i rummet och hon såg tyvärr inte ut så som en valp ska se ut - lekfull och allert.

Därför bestämde vi oss för att välja en annan tikvalp, en vit valp med svarta fläckar runt båda ögonen och på ryggen. Hon var en glad, allert och framåt valp som provsmakade på både fingrar och kläder. SÅ ska en valp vara och inte nedstämd och onitresserad.
Det gör förstås ont i hjärtat om jag tänker på hur vår svarta lilla tjej kommer klara sig.
Vi får helt enkelt inte tänka så, utan tänka på hur underbart det ska bli att få hem den vit lilla tiken med svarta fläckar :-)