.

 

Egentligen borde jag plugga just nu. Skriva om dramat Sanna kvinnor med Anna Charlotte Leffler men jag har verkligen ingen lust! Har googlat lite och hittat en bra sida där de stod lite om premiärpjäsen 1883 men jag har som sagt ingen lust. Jag är fortfarande upprymd av min och Sveas morgonpromenad. Vi tog sällskap med en labradorkompis och hennes husse och matte. Svea fick springa lös vissa stunder och då sprang hon verkligen! Hon fick världens tokryck och for fram och tillbaka och såg sådär sjukt lycklig ut. Det såg ut som hon sprang runt med ett leende. Sen att hon var väldigt duktig på inkallning gjorde allting så mycket bättre! Även fast det stod en främmande hund tio meter bort stod hon bara och tittade på den och kom direkt när jag ropade på henne. Vi träffade även en lite hundflock på fem små hundar och Svea la sig på rygg i mitten av alltihopa och lät alla hundarna komma fram och nosa på henne. Som sagt jag är så nöjd över vår morgonpromenad att jag bara vill ut igen och låta henne springa fritt tillsammans med någon hundkompis igen. Nej, nu SKA jag väl fortsätta mitt pluggeri med ett leende på läpparna innan vi ska iväg till veterinären för ett återbesök.